Lödning är en mycket gammal förbindningsmetod. Redan före vår tideräkning förstod man att använda lödning vid tillverkning av vapen och smycken. Efterhand som människan och tekniken utvecklats, har förbindningsmetoderna kommit att få allt större betydelse. Lödning är en industriell förbindningsteknik som har betydelse i både produktion och reparation. Vid sammanfogning av icke järnmetaller, främst koppar och kopparlegeringar är hårdlödning den dominerande förbindningstekniken. Även om hårdlödning skiljer sig från svetsning är lödning i många fall ett mycket gott alternativ.

Mässing- och bronslod

Lodets arbetstemperatur är högt då man använder kopparbaserade lod, vanligtvis omkring 900°C. Lodtyper i detta fall är främst olika mässing- eller bronslod med tillsats av nickel, tenn och ibland även lite silver. Lodstället värms till hårdlodets smältpunkt, lodet smälts i fogen binder ihop fogytorna – sedan upprepas proceduren. Mässinglod med lägre smältpunkt uppför sig som kapillärlod.

Silverlod, fosforkopparlod samt aluminiumlod

Vid hårdlödning med silverlod, fosforkopparlod samt aluminiumlod vandrar den smälta legeringen in i lodspalten med hjälp av kapilläreffekten. Lodets arbetstemperatur är högre än 450°C, vanligtvis omkring 550-750°C. Spalten bör vara mellan 0,05-0,3 mm. Den spalt som skall lödas värms tillsammans med lodet, till lodets smältpunkt. Det smälta lodet tränger in i spalten med hjälp av kapilläreffekten. Hårdlödning med t.ex silverlod är särskilt lämpligt för detaljer som är sammansatta av olika metaller t.ex. koppar och kopparlegeringar mot rostfritt stål eller stål eller gjutjärn mot stål. Denna lödmetod är mycket lämplig för automatisering.

Lodets bindning till grundmaterialet

Vid lödning värms delarnas fogytor till lodets arbetstemperatur eller strax över. Då lodet tillsätts väter det mot grundmaterialet och en metallisk förbindning erhålles mellan lödgodset och grundmaterialet. Lodet och grundmaterialet legerar sig med varandra i en smal zon, bindzonen, detta kallas diffusion. Det innebär att den legering som uppstår i bindzonen har högre smälttemperatur än lodet och därmed också stelnar före lodet då lodstället svalnar. 
Bindskiktets sammansättning och kvalitet kan vara avgörande för lodförbandets hållfasthetsegenskaper och det är därför viktigt att välja ett lod som passar ihop med grundmaterialet.

Flussmedel

För att god bindning skall erhållas vid lödningen, måste fogytorna vara väl rengjorda. Oxider på metallytorna kan förhindra ett lyckat lödresultat. För att ta bort samt förhindra uppkomst av oxider under uppvärmningen används flussmedel. Flussmedlets uppgift är att lösa oxiderna på lödstället, skydda mot nybildning av oxider vid uppvärmning samt indikera rätt arbetstemperatur då lodet skall tillföras

Val av flussmedel

Vilket flussmedel man väljer beror på grundmaterialet och lod. Flussmedlet skall ge signal att man närmar sig rätt temperatur. Det måste dessutom vara aktivt något över lodets högsta arbetstemperatur. Flussmedel finns främst i pulver- eller pastaform. Efter lödningen skall flussmedelsresterna tas bort. Enklast genom tvättning under samtidig borstning i rinnande varmt vatten. För övrig borttagning av flussmedelsrester används även rengöringsmedlet P 148.