År 1907 fick svensken Oskar Kjellberg patent på den s.k. belagda elektroden. Den gar ett hölje; beläggning runt kärntråden. beläggningen utvecklar en skyddsgas så luften inte kommer till och som stabiliserar ljusbågen och bildar slagg. I stort ser elektroden ut på samma sätt idag.

Svetselektroder används till svetskonstruktioner. För att nå bästa resultat måste man ta hänsyn till grundmaterial, svetsmetod, tillsatsmaterial, arbetstemperatur, värmebehandling och kostnad för svetsarbetet.

Svetsning med belagda sker med hjälp av en elktrisk ljusbåge som smälter tillsatsmaterialet. Den elektriska ljusbågen existerar mellan två elektroder varav den ena är arbetsstycket och den andra är eletroden.

Den elektriska ljusbågen är en del av den elektriska strömkretsen och är alltså omgiven av ett magnetisktkraft fält. Kraftfältet bidrar till att forma ljusbågen samt påverka droppövergång och bågens riktning.

Manuell bågsvetsning är den hittils mest använda bågsvetsmetoden. Kärntråden skall vara fri från glödskal, rost och fett. Höljet skall vara likformigt påfört, så att beläggningen är jämntjock över hela elektroden. Höljet skall dessutom vara helt och vara utan sprickor och vara torrt. I elektrodens ena ände är beläggningen avlägsnad i 20-30 mm för fastsättning i elektrodhållaren.

Elektrodhöljets sammansättning är bestämmande för elektrodens egenskaper. Elektrodhöjena klassificeras som regel efter viktiga beståndsdelar eller efter slaggens egenskaper.

  1. Organiska elektroder
  2. Rutilektroder
  3. Oxiderande elektroder
  4. Sura (neutrala) elektroder
  5. Basiska elektroder
  6. Speciella typer

En annan typ av elektrod har utvecklats för att öka produktiviteten

  1. Inträngningselektrod
  2. Normal elektrod
  3. Högutbytes elektrod
Belagda Elektroder Lastek