TIG är en svetsmetod där en elektrisk ljusbåge upprätthålls mellan en icke smältande elektrod och arbetsstycket i en atmosfär av en inert (inaktiv) gas, gasen medverkar inte till någon kemisk reaktion i processen.

TIG betyder Tungsten Inert Gas. Ljusbågen smälter grundmaterialet och tillsatsmaterialet. Smältbadet, liksom elektroden, skyddas från luftens syre och väte av skyddsgasen.

Elektroden är av ren eller legerad volfram (Tungsten). Oftast legerad med 2 % torium för att tåla en högre strömbelastning. En viktig detalj för ett lyckat TIG-svetsresultat är form och slipning av volframelektroden. Spetsen på elektroden skall skärpas symmetriskt i dess längdriktning. Vid aluminiumsvetsning eftersträvar men dock en väl rundad ände.

Gasen är en ädelgas, vanligtvis argon men även helium och blandningar mellan helium och argon används.

TIG-svetsning kan ske med likström eller växelström. Likström (-) pol används för alla metaller, som inte bildar svårsmält oxid. T.ex. aluminium och magnesium, vilka istället svetsas med växelström, som har en oxiduppbrytande effekt.

TIG-processen kännetecknas av hög svetskvalitet, rent svetsgods och bra ytfinhet. Den används därför ofta där kvalitetskraven är höga, t.ex. inom kärnkrafts- och livsmedelsindustrin. Sitt största tillämpningsområde har dock TIG-svetsning på rostfria stål och lättmetaller.

TIG kan svetsas i alla svetslägen. Typiskt för en TIG-svetsutrustning är att ljusbågen tänds med HF, en högfrekvent spänning som joniserar luftgapet mellan elektrod och arbetsstycke, och ”tänder” ljusbågen. Vid likström bortkopplas högfrekvensen när ljusbågen tänts, medan man vid växelström måste ha den med under hela svetsförloppet.

Manuell TIG-svetsning: 30 cm/min