Mjuklödning
Mjuklödning
Lödning är en mycket gammal förbindningsmetod. Redan före vår tideräknings början förstod man att använda den vid tillverkning av vapen och smycken. Efterhand som människan och tekniken utvecklats, har förbindningsmetoderna kommit att få allt större betydelse. Lödning är en industriell förbindningsteknik som har betydelse i både produktion och reparation. Vid sammanfogning av icke järnmetaller, främst koppar och kopparlegeringar är lödning den dominerande förbindningstekniken. Även om lödning skiljer sig från svetsning är lödning i många fall ett mycket gott alternativ.
Vid mjuklödning med tenn- eller mjuklod är lodets arbetstemperatur är lågt, under 450°C. Mjuklödning sker vanligtvis som kapillärlödning. Lodet består vanligtvis av SnPb (Tenn-Bly)-legeringar. Olika uppvärmningsmetoder kan användas, gaslåga, induktion, ugn etc. Lödfogen värms till lodets arbetstemperatur. Tillsatsmaterialet sugs in i spalten på samma sätt som vid spalt- eller kapillärlödning. Delarna får inte rubbas förrän lodet har stelnat. Flussmedelsrester bör noga avlägsnas. Förutom koppar och mässing, zink, stål och rostfritt stål kan man även löda vissa aluminiumlegeringar.
Lodets bindning till grundmaterialet
Vid lödning värms delarnas fogytor till lodets arbetstemperatur eller strax över. Då lodet tillsätts väter det mot grundmaterialet och en metallisk förbindning erhålles mellan lödgodset och grundmaterialet. Lodet och grundmaterialet legerar sig med varandra i en smal zon, bindzonen, detta kallas diffusion. Det innebär att den legering som uppstår i bindzonen har högre smälttemperatur än lodet och därmed också stelnar före lodet då lodstället svalnar. Bindskiktets sammansättning och kvalitet kan vara avgörande för lodförbandets hållfasthetsegenskaper och det är därför viktigt att välja ett lod som passar ihop med grundmaterialet.
Flussmedel
För att god bindning skall erhållas vid lödningen, måste fogytorna vara väl rengjorda. Oxider på metallytorna kan förhindra ett lyckat lödresultat. För att ta bort samt förhindra uppkomst av oxider under uppvärmningen används flussmedel. Flussmedlets uppgift är att lösa oxiderna på lödstället, skydda mot nybildning av oxider vid uppvärmning samt indikera rätt arbetstemperatur då lodet skall tillföras
Val av flussmedel
Vilket flussmedel man väljer beror på grundmaterialet och lod. Flussmedlet skall ge signal att man närmar sig rätt temperatur. Det måste dessutom vara aktivt något över lodets högsta arbetstemperatur. Flussmedel finns främst i pulver- eller pastaform. Efter lödningen skall flussmedelsrester tas bort. Enklast genom tvättning under samtidig borstning i rinnande varmt vatten. För övrig borttagning av flussmedelsrester används även rengöringsmedlet TeroTech P 148.